ČEKANJE (Božićna priča br. 2)

Ostaci skorenog snijega na krovovima sve malobrojnijih autobusa prkosili su buri što je rastresala kosti oskudno odjevenim vozačima koji su vadili prtljagu rijetkim putnicima. Dva žuta taksija s upaljenim motorima čekala su na stajanci. Postarija čistačica pri hodu je vukla desnu nogu i praznila zadnju kantu s otpatcima. Trafikantica je pospremala novine s pulta, a prometnik je već zaključao urede. Svi su žurili. Samo je ispod kolodvorske strehe u kojoj meškoljili golubovi, sjedio postariji muškarac. Gotovo nepomično na šupljikavoj  limenoj klupi. Tek s vremena na vrijeme pogledavao bi, čas u pravcu kolnog ulaza, čas na svoj sat izgrebanog i mutnog stakla s metalnim remenom, gurajući ga pri tom pod narančastu svjetlost koja je padala po sedmom peronu. Kazaljke su se ispružile jedna nasuprot druge. Prošlo je već odavno  deset. Od početka se protivio tome da putuje na Badnjak, ali na koncu je popustio kao što svi popuštaju unucima. Što sad? Nema mu druge već čekati i nadati se da će sve biti dobro. Slušajući golubove kako se namještaju za san, pitao se kako to da nikad nije vidio malog ili mladog goluba. Bit će  stoga što ih roditelji poput ljudi dugo drže u gnijezdu. Možda? Domalo je primijetio kako je na kolodvoru ostao sam zavideći pomalo tim pticama na toplini koju su pružala jedna drugoj.

Kako je vrijeme odmicalo sve češće je tipkao sporim koščatim prstima po mobilnom uređaju, prislanjao ga uz uho, ali ništa. Nije se javljala. Zadnji put kad je s njom, koja bi po dobi mogla biti mladi golub nespreman za samostalni let, telefonski razgovarao bilo je oko osam sati. Kazala mu je da je zapao veliki snijeg i da se jedva probijaju, dodavši da je unatoč tome sve u redu. Tješio se mišlju da joj se najvjerojatnije baterija ispraznila jer ti mladi uvijek nešto prtljaju po mobitelu, pa ipak. Nemir, se poput hladnoće zavukao ispod  tamnog kaputa u kojem se skutrio poput drhtava i preplašena djeteta. Sjedokosi satrac je strahovao i brinuo se kao nikad dotad.

U neko doba osim zvuka autobusa koji nikako da stigne, vjetar je donosio sve glasnije lupkanje ženskih potpetica. Ubrzo je osjetio nečiju prisutnost u blizini ali nije podizao glavu.

– Josipe! Jesi li to ti? – začu ženski glas.  

Prepoznao je odmah glas koji je čekao godinama, desetljećima. Polako je izvlačio glavu iz zadignutog ovratnika kaputa ne usuđujući se podići pogled. Bojao se da mu se samo pričinilo, da se tlapnja ne raspline, a onda je ipak odgovorio:

– Da,  ja sam. 

Ugledao je potom poznato lice, s ponekom borom. Oči i osmjeh, unatoč godinama bili su kao nekad. Ustao je kako to stariji ljudi čine najbolje što mogu i polako učinio korak k njoj. Stajali su tako jedno vrijeme zagledani jedno u drugo. Činilo se kao vječnost, a onda su se šutke nespretno zagrlili, kao da ništa slično nisu nikad prije činili. Njena kosa je bila boje i mirisa ranih visibaba, a njemu su ruke drhtale, grlo steglo, a oči navlažile.

– Plačeš li?

– Malo. – jedva odgovori.

– Reci mi molim te najprije,  otkud ti! Zbog čega na Badnju večer sjediš sam na kolodvoru? Koliko znam ne živiš ovdje? –

– Vratio sam se prije mjesec dana. Namjeravam ostati. Zauvijek. Sada čekam unuku Luciju. Ima petnaest godina i željela je baš kod mene proslaviti Božić. Njen autobus trebao je već davno stići. Već do  devet. Kad se zadnji put javila rekla je kako je cesta zbog snijega teško prohodna. Otada joj je mobitel isključen. Ne znam što se događa. Brinem se i bojim.

– Bit će sve dobro, vjeruj mi. U ovoj noći se ništa loše neće dogoditi.

– Kako znaš?

– Ne znam, vjerujem! Pošla sam na večeras na polnoćku i nešto mi je govorilo da krenem ovuda, iako to nikada ne radim. 

– Ne razumijem, ideš u crkvu? Nisi li se bavila teorijskom fizikom u Freiburgu?

I?

– Što i? Pa zar znanost nije nespojiva s vjerom?

– Možda na prvi pogled. Tako sam u početku i ja razmišljala, no kako sam dublje ulazila u znanost postajalo mi je jasno da nikad nećemo spoznati sve.  Taj apsolut nam izmiče.  Znaš mi znanstvenici možemo otkrivati prirodne zakone jer postoji “Zakondavac“. I taj Zakonodavac nakon što je stvorio čovjeka na svoju sliku, prije dvije tisuće godina napravio je čudesan obrat, stvorio je svog Sina na sliku čovjeka i tako je Bog zapravo ušao u ljudsku povijest. Njegovo rođenje ćemo do malo proslaviti. Zar nije veličanstveno da smo dio te i takve povijesti?

– Kako si to lijepo rekla. Imam osjećaj da sam ta razmišljanja i sam nosio u sebi, ali ne tako osviještena. Reci mi koliko ostaješ? – upita potom Josip.

– Ni ja ne idem više nikuda. Ostala sam sama. Tek toliko ću obnoviti obiteljsku kuću. Ne trebam nikakav komfor, samo malo mira. Znaš li zapravo  kako sam te izdaleka prepoznala tako zabundana?

– Kako bih znao?

– Držao se obje ruke na skupljenim koljenma, kao onda kad sam te obranila od onih divljaka u školi.

– Bio sam doista smotan.

– Ma daj! Moram ti nešto priznati. Ne možeš pojmiti koliko sam te zadnjih godina željela sresti. Prije toga sam doznala da si u međuvremenu postao poznat slikar. Krišom sam analizirala tvoje radove i nadala se da ću naći svoj lik ili neki nagovještaj u njima. Nisam ga našla, ali sam u njima gotovo uvijek nazirala neku tihu sjetu. Tek kad sam pročitala tvoje intervjue shvatila sam što zapravo tražiš. Čitala sam ono izgovoreno, ali i ono skriveno između redaka. Usuđujem se reći da sam te upoznala. Možeš li vjerovati! Postao si mi blizak. Tek kad nešto poznaješ to možeš voljeti. Josipe, oprosti mi što sam te zavoljela tek odnedavno! – izustila je to brišući oči rukavom kaputa.

– Kako…?

Dva para svjetala nadolezećeg autobusa nakratko su obasjala zagrljene ženu i muškarca potkraj životnog puta prekinuvši na trenutak njihov razgovor. Ubrzo im je u susret dotrčala djevojka s crvenim ruksakom i bacila se  starcu u naručje.

– Djede, oprosti što kasnim!-

– Zaboga, Lucija draga! – s olakšanjem će starac, grleći je.

– Hej vas dvoje, prošla je ponoć, da vam čestitam Božić! – sa smješkom ih prekine Anja.

– Hvala draga moja! – odgovori Josip i poljubi Anju u obraz, a onda se ponovno okrene unuci

– Lucija ovo je moja, ovaj … prijateljica Anja – iz djetinjstva. Pravila mi je  društvo dok sam te čekao i zbog mene je propustila Polnoćku na koju je pošla.

– Drago mi je i ja vama također želim sretan Božić – srdačno će djevojčica i djevojka u isto vrijeme.

– Nego Lucija, ovaj … ako smijem predložiti, da li bi ti smetalo ako pozovem Anju sutra k nama na objed?

– Hm! Samo uz jedan uvijet. A to je da ja ne ostanem bez svog bataka. –  pomalo će ucjenjivački Lucija.

– Dogovoreno! Vas dvije dobit ćete batake, a ja ću uzeti krilca, njih ionako oduvijek obožavam, reče pa nastavi – Anja nisam te pitao da li pristaješ, ali samo da znaš obično ručamo oko podne. Bilo bi nam drago da i poraniš! –

Anja je bez riječi potvrdno kimnula glavom. Potom su krenuli svatko na svoju stranu i kad se nakon nekoliko koraka osvrnula se za njima, vidjela je da su Josip i Lucija zastali i da mu ona nešto govori. Zbog udaljenost i vjetra nije mogla čuti što.

Tko zna da li joj je Josip ikad kasnije priznao da mu je unuka tada očitala bukvicu o tome da uvijek, a pogotovo na Božić treba govoriti istinu jer je ono s pilećim krilcima bila velika, velika laž…

3 misli o “ČEKANJE (Božićna priča br. 2)

  1. Dirljivo u Božićnom vremenu. Boga možemo sresti u ljudima, u susretima koji nam se čine slučajni. A slučajni nisu, sve je to dio plana Svevišnjega.
    Lijepo pretočen susret u priču od koje mogu zasuziti oči!
    ČESTITAM!
    SRETAN BOŽIĆ!

    Sviđa mi se

  2. Läsningsgudstjänst
    Den 31 augusti 2020, måndag
    måndag i 22 veckan ‘under året’

    (eller – I morgon
    Gud, kom till min räddning.
    Herre, skynda till min hjälp.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

    Hymn

    Under natten eller tidigt om morgonen:

    Se. detta är en vakans tid
    — så talar Skriften manande —
    då himmelrikets härskare
    skall komma till sin bröllopsfest.

    Med tända facklor i sin hand
    och under glädjerop och dans
    skall då de visa jungfrur
    gå att möta själens sanne vän.

    Därutanför de fåvitska
    skall lämnas kvar i natt och kval;
    för sent de klappat på den port
    som leder in till rikets bord.

    Låt oss med hjärtan brinnande
    gå vägen fram med vaksamhet,
    beredda för det ögonblick
    då Kristus kommer, högtidsklädd.

    O Herre, gör oss värdiga
    att träda in i ärans sal,
    och låt oss med de heliga
    där sjunga evig jubelsång. Amen.

    Under dagen:

    Ej finns i himmel, ej på jord
    så tröstrikt namn, så dyrbart ord
    som Jesu namn; dess salighet
    når över tid och evighet.

    I Jesu namn i dopets stund
    Gud gjort med oss ett livsförbund.
    I detta namn i all vår tid
    vi vinner seger, äger frid.

    Det namnet över alla namn
    oss lede till en salig hamn.
    O Fader vår, av nåd oss giv
    i Jesu namn ett evigt liv. Amen.

    Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

    Psalm 31:2-17,20-25
    En plågad människas bön
    Fader, i dina händer lämnar jag min ande (Luk 23:46)

    I

    Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, +
    låt mig aldrig komma på skam, *
    befria mig i din rättfärdighet.
    Vänd ditt öra till mig, skynda att rädda mig, *
    var mig en fast klippa,
    en borg som blir min räddning.

    Ty du är mitt bergfäste och min borg, *
    och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
    Du skall dra mig ur det nät som de lade ut för mig, *
    ty du är mitt värn.

    I din hand befaller jag min ande, *
    du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.
    Jag hatar dem som håller sig till fåfängliga avgudar, *
    men jag förtröstar på Herren.

    Jag vill jubla och vara glad över din nåd,
    ty du såg till mitt lidande, *
    du tog dig an mig när jag var i nöd,
    du överlämnade mig inte i fiendens hand *
    utan ställde mina fötter på rymlig plats.

    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

    Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

    Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

    II

    Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd,
    av sorg är mitt öga förmörkat, *
    ja, både min själ och min kropp.
    Mitt liv har försvunnit i bedrövelse *
    och mina år i suckan.

    Min kraft är bruten genom min missgärning, *
    och benen i min kropp är maktlösa.
    För alla mina ovänners skull har jag blivit till skam, *
    ja, till stor skam inför mina grannar

    och till skräck för mina förtrogna; *
    de som ser mig på gatan flyr undan.
    Jag är bortglömd, som om jag var död, *
    jag har blivit som ett sönderslaget kärl.

    Jag hör mig förtalas av många, *
    skräck från alla sidor!
    De rådslår med varandra *
    och stämplar för att ta mitt liv.

    Men jag förtröstar på dig, *
    Herre, jag säger: “Du är min Gud.”
    Min tid står i dina händer, *
    rädda mig från mina fienders hand
    och mina förföljare.

    Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, *
    hjälp mig i din nåd.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

    Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

    Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

    III

    Stor är din godhet, +
    den du förvarar åt dem som fruktar dig, *
    och i allas åsyn
    bevisar dem som tar sin tillflykt till dig!
    Du bevarar dem i ditt ansiktes beskydd
    när människor gaddar sig samman, *
    du döljer dem i din hydda mot tungornas angrepp.

    Lovad vare Herren, +
    ty han har bevisat mig sin underbara nåd *
    genom att ge mig en tillflykt.
    Ty jag sade i min ångest: +
    “Jag är bortdriven från dina ögon.” *
    Ändå hörde du mina böner, när jag ropade.

    Älska Herren, alla ni hans fromma, +
    Herren bevarar de trogna, *
    men han vedergäller i fullt mått
    de högmodigas gärningar.
    Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan, *
    alla ni som sätter ert hopp till Herren.

    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

    Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

    Led mig i din sanning, och lär mig,
    ty du är min frälsnings Gud.

    Första läsningen
    Jer 19:1-5; 19:10 – 20:6
    Den sönderslagna lerkrukan

    Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren, och ta med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig. Du skall säga: “Hör Herrens ord, ni Judas kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det. Eftersom de har övergett mig och inte visat aktning för denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Judas kungar har känt, och eftersom de har uppfyllt denna plats med oskyldigas blod, och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.
    Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som har gått med dig, och du skall säga till dem: “Så säger Herren Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finns att begrava på. Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet. Och husen i Jerusalem och Judas kungars hus, de orena, skall bli som Tofet- platsen, ja, alla de hus på vilkas tak man har tänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.”
    När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket: “Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jag har beslutat över den – detta därför att de har varit hårdnackade och inte velat höra mina ord.”
    Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, lät han prygla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus. Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: “Pashur är inte det namn med vilket Herren benämner dig, utan Magor-Missabib, ty så säger Herren: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för dig själv som för alla dina vänner. Och de skall falla för sina fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd. Och jag skall ge denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter i den, ja, Judas kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. Och de skall göra det till sitt byte och ta det och föra det till Babel. Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel. Där skall du dö, och där skall du begravas, tillsammans med alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn.”

    Responsorium Matt 23:37; jfr Jer 19:15

    Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig.
    + Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
    Du har blivit hårdnackad och inte velat höra mina ord.
    + Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.

    Andra läsningen
    Ur Johannes Chrysostomos homilior över Matteusevangeliet
    Försumma inte din lidande broder

    Vill du hedra Kristi kropp? Förakta då inte hans nakenhet. Du får inte hedra Kristus här i kyrkan genom att klä honom i sidenkläder och sedan gå förbi honom oklädd och frusen där utanför. Ty han som sade: Detta är min kropp och med ordet bekräftade handlingen, han sade också: Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta och: Vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Kristus behöver inga kläder utan ett rent sinnelag, men hans kropp behöver stor omvårdnad.
    Den ljuvaste hedern är den som den hedrade själv vill ha och inte den som vi väljer ut. Så trodde Petrus att han hedrade Kristus då han sökte förmå honom att inte tvätta hans fötter, men det var ingen heder utan något helt annat. På samma sätt skall du hedra honom med den heder han har bestämt och låta din rikedom spenderas på de fattiga. Ty Gud behöver inte gyllene kärl utan gyllene själar.
    Detta säger jag, inte därför att jag vill förbjuda sådana praktfulla gåvor, utan därför att jag vill att barmhärtighet skall göras tillsammans med dem och före dem. Barmhär-tighet får han visserligen ta emot, men mycket mera gåvor. Den som bär fram gåvorna har ensam nytta av dem, men barmhärtigheten gagnar också den som tar emot. I det första fallet är handlingen en orsak till uppvisning, i det andra fallet är barmhärtighet och kärlek allt.
    Ty vad är det för nytta med att Herrens bord är fullt av gyllene kärl, om han själv förgås av hunger? Mätta först den hungrande, och smycka sedan hans bord med ditt överflöd. Gör du en gyllene bägare, men räcker honom inte en bägare friskt vatten? Och vad är det för mening med att lägga guldvävda dukar på bordet, men inte ge honom nödtorftiga kläder? Vari ligger behållningen? Säg mig: Om du såg någon lida brist på mat och lämnade honom i hans svält för att pryda bordet med guld, skulle han då tacka dig? Skulle han inte snarare vredgas på dig? Och om du såg honom klädd i trasor och darrande av köld och i stället för att ge honom din mantel lät uppföra gyllene pelare till hans ära – skulle han då inte tro att han förlöjligades och utsattes för det största övermod?
    Tänk här också på Kristus, när han vandrade som en hemlös främling utan tak över huvudet, men du tog inte emot honom. Du smyckar golvet, väggar och kapital, du fäster silverkedjor vid lamporna, men honom som ligger bunden i fängelset vill du inte ens se. Detta säger jag inte för att förbjuda sådana prydnader utan för att sådant skall göras tillsammans med det andra, ja, jag uppmanar till att det görs före det andra.
    Ingen har någonsin anklagats för att han inte har sysslat med dyrbara prydnader, men den som har försummat barmhärtigheten hotas med helvetet, den outsläckliga elden och ett straff tillsammans med demoner. Försumma alltså inte din lidande broder medan du pryder ditt hem, ty han är ett tempel som är värdefullare än ditt hem.

    Responsorium Matt 25:35, 40; Ords 19:17

    Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig.
    + Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.
    Den som förbarmar sig över den fattige, han lånar åt Herren.
    + Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.

    Slutbön

    Du kraftens Gud, från vilken alla goda gåvor kommer, väck kärleken till liv i våra hjärtan, så att vi förmår att älska dig och nådens liv i oss bevaras och kan växa. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

    Sveti Rajmund Nonat

    Današnji sveti zaštinik, Rajmund Nonat (katalonski Ramon Nonat, španjolski Ramón Nonato), rođen je 1204. u plemićkoj obitelji u Portellu (Sant Ramon, biskupija Urgell, Katalonija). Stekao je visoku naobrazbu i otac ga je namjeravao poslati na aragonski kraljevski dvor. Ime Nonat, Nonnatus, ”Nerođeni”, stekao je jer mu je majka umrla na porodu, a on je porođen carskim rezom. Jedan je od najslavnijih članova Reda Majke Božje za otkup robova, zvanih mercedarijevci, a bio je veliki prijatelj osnivača reda, svetog Petra Nolasca. Cijeli svoj život i imetak posvetio je oslobođenju i obraćenju španjolskih robova iz ruku Maura i Saracena. Kako bi kao poglavar osnažio svoj red, putovao je u Rim, a svoju je svetu zadaću obavljao i u sjevernoj Africi. Tamo je zatočen osam mjeseci i podvrgavan teškim mučenjima, no uspio je preobratiti i neke od svojih čuvara.

    Kako bi ga natjerali da šuti, Saraceni su mu probušili usta užarenim željezom i lokotom zatvorili usta, no on je čudesno i dalje nastavio propovijedati Božju riječ i hrabrio nevoljne robove. Na kraju je za njega plaćena otkupnina i vratio se u Barcelonu 1239. Papa Grgur IX. proglasio ga je 1239. kardinalom, a umro je od groznice na današnji dan, 31. kolovoza 1240, u Cardoni, nedaleko Barcelone. Blaženim ga je 1625. proglasio papa Urban VIII, a svetim 1657. papa Aleksandar VII. Posvećene su mu mnoge župe, crkve i naselja diljem svijeta, zazivaju ga kod groznice a zaštitnik je djece, novorođenčadi, primalja, trudnica, porođaja, specijalista za porođaje, ginekologa, nepravedno optuženih i svećenika koji čuvaju ispovjednu tajnu.

    MOLITVA ZA ŠTIT DUŠE I TIJELA

    Date: 19. listopada 2019.Author: Liki
    Kirie Eleison, gospodine Bože naš, Gospodaru Vjekova, Svemoguci i Svemocni, ti koji si sve sazdao i sve preobražavaš, jedino sa svojom voljom, ti koji si Babilon pretvorio u rosu sedam puta jace užarenu pec, te zaštitio i spasio tvoja sveta tri mladica, ti koji si ucitelj i lijecnik naših duša, ti koji si spasenje onima koji se tebi obracaju, molim te i zazivam te, uništi, istjeraj, natjeraj u bijeg svaku davolsku silu, svaku sotonsku prisutnost i zavodenje, svaki zli utjecaj, zavođenje, čaranje ili zlo oko zlih i opakih ljudi koji su učinjeni nad tvojim djetetom. Daj da umjesto zavisti i čaranja dode obilje dobra, snaga uspjeh i ljubav.
    Image result for MOLITVA ZA ŠTIT DUŠE I TIJELA

    Ti Gospodine koji ljubiš, pruži svoje mocne ruke te dodi u pomoc i pohodi nas, pošalji nam svoga Anđela mira da zaštiti dušu i tijelo i potjera svaku zlu silu, svaki otrov i urok pokvarenih i zavidnih ljudi tako da ti pod okriljem tvoje dijete sa zahvalnošcu može pjevati. Gospodin je pomocnik i necu se bojati onoga što mi može uciniti covjek. Necu se bojati zla jer si ti sa mnom. Ti si moj Bog, moja snaga, moj Gospodar, Gospodar mira, Otac buducih vjekova, Alfa i Omega . Da, Gospodine Bože naš , smiluj mi se, spasi svoje dijete od svake štete, prijetnje, uroka, zaštiti me i postavi iznad svakoga zla. Po Kristu, Gospodinu nasemu.

    Hostije nakon mnogo vremena svježe kao da su jučer ispečene (Čudo u Sieni – Italija, 1730.)

    Date: 19. listopada 2019.Author: Liki
    Na opće iznenađenje, hostije nikada nisu istrunule – ne samo da su ostale svježe, već su oko sebe širile i ugodan miris. Franjevci su počeli uviđati da je riječ o čudu prezervacije… Pedeset godina kasnije, pokrenuta je i službena istraga. 14. travnja 1780. vlč. Carlo Vipera pregledao je hostije koje su i dalje izgledale potpuno svježe. Jednu hostiju je konzumirao i uvjerio se da je nema nikakvog traga truljenja ili pokvarenosti. U tom trenutku u ciboriju je bilo 230 hostija, jer su ostale tokom godina bile konzumirane. Hostije su premještene u novi ciborij, posebno namijenjen za tu svrhu.

    Image result for Čudo u Sieni – Italija, 1730

    U prvom djelu govorili smo o euharistijskim čudima prilikom kojih dolazi do promjene euharistijskih prilika u ljudsko meso i krv. Danas ćemo govoriti o jednoj drugoj vrsti čuda, čudu „trajne prezervacije“ euharistijskih prilika, koja je često popraćena s njihovim neobjašnjivim nestankom ili pojavljivanjem.

    U noći 14. kolovoza 1730., uoči blagdana Marijinog Uznesenja na Nebo, provalnici provališe u crkvu sv. Franje u Sieni i odnesoše zlatni ciborij u kojem su bile pohranjene posvećene hostije. Kada je idućeg jutra svećenik koji je slavio Misu otvorio svetohranište kako bi podijelio svetu pričest, primijetio je da nedostaje ciborij s hostijama. U međuvremenu, jedan je vjernik našao ciborij na ulici i to dojavio svećeniku. Narod i svećenik ostali su osupnuti takvih svetogrđem. Svetkovanje blagdana je prekinuto, a nadbiskup je odmah s jednom skupinom vjernika pokrenuo molitvu reparacije za počinjenu uvredu Bogu. Druga skupina vjernika krenula je u potragu za hostijama i počinitelje ovog nedjela.
    Dva dana kasnije, svećenik za vrijeme molitve u crkvi sv. Marije primijeti nešto bijelo u škrabici za milodare. Kada je prišao bliže, vidio je da je riječ o hostijama. Odmah je odjurio obavijestiti druge svećenike, koji su odmah pozvali nadbiskupa i fratre iz crkve sv. Franje. Zaprepaštenje je bilo toliko da se nitko nije usudio otvoriti škrabicu. Nakon što su nadbiskup i franjevci stigli, škrabica je otvorena i u njoj je nađeno 348 hostija i 6 polovica, točno onoliko koliko su fratri izvijestili da je bilo ukradeno. Hostije su bile prekrivene paučinom i prašinom. Svećenici su ih pažljivo očistili, stavili ih u čisti ciborij i pohranili ih u svetohraništu na glavom oltaru. Prema liturgijskim normama tog vremena, hostije koje se zbog uprljanosti nisu mogle pojesti valjalo je ostaviti na sigurno mjesto i sačekati da prilike (kruh) istrunu prirodnim putem. Kada kruh istrune, Kristova prisutnost će također prestati. Slijedom toga, nadbiskup Alessandro Zondadari naredio je da se sutradan ciborij s hostijama odnese natrag u crkvu sv. Franje i da tamo ostane dok hostije prirodnim putem ne istrunu.
    Na opće iznenađenje, hostije nikada nisu istrunule – ne samo da su ostale svježe, već su oko sebe širile i ugodan miris. Franjevci su počeli uviđati da je riječ o čudu prezervacije…

    Image result for Čudo u Sieni – Italija, 1730
    Pedeset godina kasnije, pokrenuta je i službena istraga. 14. travnja 1780. vlč. Carlo Vipera pregledao je hostije koje su i dalje izgledale potpuno svježe. Jednu hostiju je konzumirao i uvjerio se da je nema nikakvog traga truljenja ili pokvarenosti. U tom trenutku u ciboriju je bilo 230 hostija, jer su ostale tokom godina bile konzumirane. Hostije su premještene u novi ciborij, posebno namijenjen za tu svrhu.

    Godine 1789. nadbiskup Tiberio Borghese iz Siene je osnovao komisiju od skupine teologa i klerika. Hostije su ponovo pregledane, ovaj put i pod mikroskopom. Još uvijek su bile potpuno svježe, bez ikakvog znaka truljenja ili sušenja. Kako bi se uvjerio da je zaista riječ o čudu, nadbiskup naredi da se desetak običnih (neposvećenih) hostija stavi u ciborij skupa s ostalim hostijama. Deset godina kasnije, neposvećene hostije su istrunule i pretvorile se u prah, dok su izvorne hostije i dalje ostale u nedodirnutom stanju, svježe kao jučer ispečene.
    Sv. Pijo X. naredio je novu istragu 1914. godine. Istragu je vodio nadbiskup iz Siene, uz pomoć tima učenjaka, profesora, teologa i crkvenih velikodostojnika. Testovi su rađeni sa kiselinom i štirkom – pokazalo se da su hostije zaista načinjene od običnog tijesta. Svi članovi Komisije složili su se da je riječ o izvanrednom događaju, jer obične hostije ne mogu trajati toliko dugo, a posebno ne u tako svježem stanju. Prof. Siro Grimaldi, koji je kao kemičar sudjelovao u radu Komisije, održao je nekoliko predavanja na temu hostija, a kasnije je o tome napisao i knjigu pod naslovom „Uno Scienziato Adora“ („Znanstvenik koji se klanja“).

    Nova istraga pokrenuta je 1922. godine. Ovaj put na čelu istrage nalazio se kard. Giovanni Tacci, nadbiskup Siene, kao i biskupi iz Monepulciana, Folignoa i Grossetoa. Rezultat istrage bio je isti kao i ranije: riječ je o kruhu, potpuno svježem i očuvanom.

    1950. godine čudesne hostije preseljene su iz starog ciborija u novi, skuplji i raskošniji. To je još jednom pobudilo pažnju kradljivaca, pa se u noći 5. kolovoza 1951. dogodila nova provala u crkvu. Provalnik je uzeo ciborij, ali je hostije ostavio u uglu svetohraništa. Nadbiskup ih je pregledao, izbrojio 133 hostije, spremio ih i zapečatio u novi srebrni ciborij.
    Svakog 17. dana u mjesecu hostije bivaju izložene i mogu se vidjeti. Na blagdan Tijelova hostije se stavljaju u procesijske pokaznice, iznose iz crkve i nose kroz grad. Među mnogima koji su se klanjali pred tim hostijama bili su sv. Ivan Bosco i bl. Ivan XXIII, a pape Pijo X, Benedikt XV, Pijo XI i Pijo XII otvoreno su pokazali interes i izrazili svoje divljenje spram ovog euharistijskog čuda.

    Sviđa mi se

Komentiraj

Popunite niže tražene podatke ili kliknite na neku od ikona za prijavu:

WordPress.com Logo

Ovaj komentar pišete koristeći vaš WordPress.com račun. Odjava /  Izmijeni )

Google photo

Ovaj komentar pišete koristeći vaš Google račun. Odjava /  Izmijeni )

Twitter picture

Ovaj komentar pišete koristeći vaš Twitter račun. Odjava /  Izmijeni )

Facebook slika

Ovaj komentar pišete koristeći vaš Facebook račun. Odjava /  Izmijeni )

Spajanje na %s